Mjölkindustri

Mjölkindustri innebär mycket lidande för djuren. I det här inlägget beskriver vi hur mjölkindustrin fungerar, samt på vilket sätt djuren påverkas. Sanningen är att den lyckliga mjölkkon är en myt. 

För att korna ska kunna producera mjölk måste de föda kalvar. Korna producerar mjölk åt sina kalvar efter födseln. Men eftersom människorna vill ha mjölken, särar man på mammorna och kalvarna en kort tid efter födseln. Det här görs eftersom det ska bli mer mjölk över till människorna, men även för att det är lättare att få en ko att låta sig mjölkas av en maskin om hon inte vant sig vid att ge di åt en kalv. 

Kor är tänkande, kännande, smarta och sociala individer. De kommunicerar genom kroppsspråk, dofter och ett flertal olika läten. Kor är hängivna mödrar och kan gå långa sträckor för att försöka hitta sin kalv och de formar starka band till sina nära och kära. Får en ko en kvigkalv lever de i frihet oftast ihop hela livet. De kor som har en nära relation ägnar sig gärna åt ömsesidig putsning, som att slicka varandra och gnugga ansiktet mot den andra.

Kalven separeras från sin mamma

Efter att kalven tagits ifrån sin mamma hålls den ensam i ett litet utrymme. Under sina första 6–8 veckor får kalven mjölk eller mjölkersättning ur en hink ett par gånger per dag i stället för att suga i sig mjölk ett flertal gånger om dagen från sin mamma. Ibland används pastöriserad mjölk från kor med juverinflammation som inte kan skickas till mejerierna på grund av att de innehåller för mycket bakterier. De förekommer också att kalvarna får mindre mjölk än vad de skulle behöva, och därför tvingas gå hungriga. Djurskyddsförordningen rekommenderar att kalvar får tillbringa några dygn med sina mammor efter födseln, men de flesta ladugårdar beaktar inte rekommendationerna.

Konsekvenser

På grund av att kalvarna separeras från sina mammor kort tid efter födseln finns det risk för att de utvecklar beteendestörningar. Kalven, så som andra däggdjurs ungar är anpassad för att suga, och har därför ett mycket stort sugbehov. Eftersom kalven inte ges möjlighet att få mjölk av sin mamma är det förekommer det att unga kalvar försöker dia på allt de kommer åt, bland annat på varandra. tjurkalvarna kan försöka dricka urin från varandra, och kvigkalvarna kan försöka dia på varandras spenar. Ibland försöker de dia på varandras svansar och öron vilket kan leda till att de får hårbollar i magen.

Det händer också att vuxna kor dricker mjölk från varandra eller sig själva, vilket naturligtvis är ett stört beteende som uppstår på grund av att de inte fått dia eller avvänts på ett normalt sätt när de var små. En ko som uppvisar beteendestörningar avlivas ofta, då hon inte längre fungerar i grupp.

Det här är en process som innebär mycket lidande för djuren. En ko kan ropa länge efter sin kalv då den tagits i från henne. Kon och kalven behöver varandra. Kor är kännande individer och i en värld där man beaktar etiska aspekter borde det vara självklart att kor ska ha rätt till sina kalvar och kalvarna ska ha rätt till sina mammor.

I studier har man kommit fram till att kor som spenderat 5 minuter med sina kalvar reagerar starkt då kalven tas ifrån henne. Man kan observera att kon ropar och rör sig oroligt ett helt dygn efteråt. Även fast kor endast har spenderat 5 minuter med kalven känner igen sin unge 12 timmar senare. Även äldre kalvar som är ca 8 månader, och inte diar så ofta längre, får förhöjda nivåer av stresshormon och en stöd dygnsrytm när de separeras från sin mamma. En naturlig avvänjningsprocess hos nötdjur är ca 6–12 månader. Tjurkalvarna lämnar sin mammas flock en kort tid därefter medan kvigkalvarna ofta stannar med kon resten av sitt liv. Man vet att kor känner igen sina egna barn, och det har observerats att de har en särskild relation till dem även när de är vuxna.

Positiva effekter av att kor och kalvar spenderar tid tillsammans

Det är känt, att kalvar som får tillbringa tid med sin mamma efter födseln växer bättre och är friskare. Kor som får ge di åt sina kalvar mår också bättre och har en lägre risk för att drabbas av juverinflammation. Kalvar är sociala individer och har ett behov av att få vara med sin mamma. Om kalvarna fått vara med sina mammor som små blir de själv bättre mödrar, fungerar bra i hjorden och är mindre rädda för andra djur.

De första dygnen efter födseln producerar kon råmjölk, som är en viktig näringskälla. Råmjölken innehåller även antikroppar som skyddar mot sjukdomar. Studier har visat att kalvar som får dia råmjölk har ett bättre immunförsvar än kalvar som har fått dricka råmjölk ur en hink.

Kor och kalvar som ges möjlighet att spendera tid tillsammans är väldigt fästa vid varandra. Det märks bland annat genom att kalvar som får vara med sina mammor växer dubbelt så snabbt jämfört med kalvar som tvingas vara ensamma i boxar. Kalvar i ensamboxar drabbas också tre gånger så ofta av diarré jämfört med kalvar som får tillbringa tid med sin mamma.

Kornas livsvillkor

I Finland finns ca 260 000 kor som producerar mjölk. Det naturliga för kon är att producera kring 5–10 liter mjölk per dygn. Men avel har lett till att mjölkkor producerar upp till 50–60 liter mjölk per dygn. Det här sliter hårt på korna och leder till sjukdom, som till exempel juverinflammation. Mjölkproduktionen per ko har ökat markant de senaste decennierna. 1980 producerade en mjölkko ca 4500 liter mjölk per år. År 2019 producerade en mjölkko ca 8 660 liter per år.

För att upprätthålla mjölkproduktionen hos mjölkkor måste kon kalva en gång om året. Kon producerar mest mjölk direkt efter kalvning, men mjölkproduktionen hos regelbundet mjölkade och rikt utfodrade kor fortsätter till slutet av nästa dräktighet. En kviga insemineras för första gången när hon är drygt ett år. Hon har då just blivit könsmogen och är inte färdigvuxen. Dräktigheten varar i nio månader, så runt två års ålder föder kvigan sin första kalv. Hon kallas därefter för ko och mjölkningen börjar. Efter det kommer hon under resten av sitt liv antingen vara dräktig, mjölkas, eller både och. Hon insemineras och föder ungefär en kalv om året, och mjölkningen pågår runt tio månader efter varje kalvning. Ett par månader innan nästa kalv ska födas avbryts mjölkningen, det kallas att kon sinläggs. Det är nödvändigt för att mjölkproduktionen ska ta fart ordentligt igen efter nästa kalvning. Sedan börjar en ny cykel med samma tidsintervall. Kon mjölkas alltså nästan oavbrutet, med endast ett kort uppehåll då hon är högdräktig.

Riklig mjölkproduktion belastar kons kropp och utsätter korna för hälso- och fertilitetsproblem. Metabolisk stress kan också påverka kors beteende och försämra deras välbefinnande. Felaktig utfodring, användning av mjölkningsrobotar och bristande hygien ökar risken för infektioner samt mjölkstockning. Dåliga golvmaterial och dålig hygien ökar risken för att korna drabbas av smärtsamma hovsjukdomar. Det är vanligt att korna slaktas vid ca 5 års ålder efter två kalvningar. Även trots att en ko som haft goda levnadsvillkor kan leva upp till 20 år.

Brister i levnadsvillkoren

Kalvar som separeras från sin mamma föds upp på mjölkgårdar och får tillbringa den första tiden ensamma i boxar. Enligt djurskyddsbestämmelserna ska kalvar över 8 veckor födas upp tillsammans i gruppboxar och yngre kalvar ska kunna se och röra andra kor. Kalvarna skulle gynnas av att leva tillsammans med andra artfränder från några dagars ålder. En välfungerande gruppuppfödning kräver tillräckligt med utrymme samt möjlighet till vila och lek.

Kalvarnas förhållanden är ofta bristfälliga på grund av låg dränering och litet levnadsutrymme. Kalvarna har inte möjlighet att reta ut benen när de ligger, även fast boxarna är byggda enligt lagstadgade bestämmelser. En kalv som väger mindre än 150kg måste ha ett utrymme på minst 1,5 m² i gruppbox. En fast bas, eller sovplats krävs inte för gruppboxarna. Även om en varm och dragfri plats är viktig för kalvarnas välbefinnande. Kalvarna har även utmaningar med att lära sig röra på sig normalt och det är sällan möjligt i boxarna. Eftersom kor är sociala individer är lek en viktig del av deras utveckling, men på grund av trånga och bristfälliga utrymmen finns det sällan möjlighet till det.

Cirka 40% av de finländska mjölkkorna har inte möjligheten att leva naturligt. Naturligt skulle korna beta över stora områden i flock, och vara fria. Kor som är över 6 månader gamla får hållas uppbundna. För korna som hålls uppbundna innebär det att de inte kan vända sig om eller klia sig, de kan bara stå upp eller ligga ned. De får heller ingen motion och väldigt begränsade möjligheter till sociala kontakter. Eftersom korna inte har möjlighet att röra på sig och leva ett normalt liv förorsakar passiviteten frustration. Det märks till exempel genom att korna tvångsmässigt roterar tungan. Stereotypisk tungrotation kan även vara ett tecken på att korna inte får tillräckligt med grov halm att tugga på.

Kalvarnas växande horn avlägsnas oftast genom bränning. Det är en smärtsam och svår process, som ofta leder till andra- eller tredje gradens brännskador. Enligt djurskyddsbestämmelserna får en behörig person avlägsna horn genom bränning utan smärtlindring om kalven är yngre än fyra veckor. I dagsläget avlägsnas hornen oftast av en veterinär, vilket möjliggör smärtlindring eller bedövning. Hornen avlägsnas för att det ska vara lättare att hantera djuren samt för att förebygga skador som kan uppstå på grund av hornen.

I ladugården står korna på betongunderlag hela vintersäsongen. Ett hårt underlag gör det svårt för kon att ligga ner, och det förorsakar även skavsår. Mjuk halmtorkning skulle vara bättre underlag för kon. I vissa ladugårdar används gummimattor i stället, det är visserligen bättre än betong men är ändå inte helt optimalt. Korna har även blivit större på grund av avel, och i en del ladugårdar hamnar korna stå med bakbenen i gödselrännan. Det är obehagligt för korna, och de blir även smutsiga om de ligger ner. Korna har även för korta svanar idag, vilket kan leda till juver- och hovskador.

Lösdrift

De blir allt vanligare med lösdriftsladugårdar. Cirka 61 procent av alla kor i Finland lever i lösdrift. Vilket innebär en friare miljö för korna. En lösdrift består av liggbås och/eller ätbås i rader. Båsen backar korna in och ut ur. Mellan båsraderna finns gångar där korna kan gå. Golven är ofta hårda och halkiga och det kan bli trångt i gångarna. Trängsel skapar problem på gårdarna. Problem uppstår om inte alla kor har en sovplats eller om det inte finns tillräckligt med utrymme i korridorerna. Halmfoder är vanligtvis fritt tillgängligt på gårdarna, men foderautomaten orsakar ofta konkurrens och distraktion eftersom det inte är möjligt att äta samtidigt. På grund av gödselborttagningssystemet är korridorernas golv vanligtvis gallerbaserade, vilket gör de svårt för korna att röra sig. Lösdriftsladugårdarna kan vara antigen uppvärmda eller kalla. En teknik för att hålla ner byggnadskostnaderna är att bygga helt oisolerade delar av ladugården. Då är oftast endast kalvstationerna uppvärmda. Det finns även potential att förbättra lösdriftsladugårdarna genom att öka ytorna och erbjuda mer utevistelse, i dagsläget har korna väldigt små möjligheter till utevistelse eftersom det inte krävs enligt lag.

Sommarbete

Alla kor och kvigor som hålls för mjölkproduktion och på annat sätt hålls bundna ska ha tillgång till betesmark eller andra lämpliga betesanläggningar i minst 60 dagar under betessäsongen maj-september. Ett tillfälligt undantag från detta krav på gående kan dock ges när det är ”praktiskt taget omöjligt” att anordna vandring, det vill säga om det inte finns något lämpligt bete tillgängligt på anläggningen. Dispens kan också medges om det inte är möjligt att rimligen ordna ett annat utrymme som lämpar sig för gång, eller om efterlevnaden av kravet är oskälig av trafik-, terräng- eller avståndsskäl. Det innebär att en del kor aldrig under sitt liv har möjlighet att vara utomhus.

Mjölkkor bör ha rätt till sina artspecifika beteendebehov, och ett av de viktigaste behoven är bete. Sommarbete förbättrar mjölkkornas välbefinnande och hälsa. När korna vistas utomhus förbättras hovhälsan och musklerna stärks. På bete kan kor leva ett socialt flockliv, äta och tugga fritt och kan till exempel vila helt utsträckt. Därför bör alla kor ha rätt att beta.

Hur går det för tjurarna?

I mjölkindustrin kretsar allt kring korna, och de nötdjur som inte är kor riskerar att bli åsidosatta. Tydligast är det när det gäller tjurarna. Det finns tre alternativ för den kalv som föds i mjölkindustrin och är hane: att dödas direkt, att dödas inom ett par år eller att användas till avel. Oönskade från början

Inom äggindustrin har det länge varit rutin att döda alla hanar direkt efter kläckningen. Tuppar kan inte lägga ägg, så de är värdelösa för industrin. Förr föddes tupparna upp en kort tid och dödades sedan för kött, men det är inte längre lönsamt att göra så eftersom speciella snabbväxande raser är mycket mer effektiva. Tupparna i äggindustrin är helt enkelt inte lönsamma, så de dödas. På samma sätt håller det kanske på att bli för tjurkalvarna i mjölkindustrin. De producerar ingen mjölk, bara ett litet fåtal av dem behövs för avel, och deras magrare kroppar har svårt att konkurrera med de speciella raser som tagits fram för uppfödning till kött. En lösning för vissa mjölkbönder har blivit att avliva tjurarna direkt efter födseln.

Det blir samtidigt alltmer populärt att förhindra att tjurkalvar alls föds genom att använda könssorterad sperma. Y-kromosomer är aningen mindre och lättare än X-kromosomer, och tack vare det kan spermier som ger upphov till han- och honkalvar separeras. Könssorterad sperma leder till att omkring 90 procent av kalvarna 39 40 blir honor, mot 49 procent i vanliga fall. Denna sperma är dyrare och leder till färre dräktigheter, men det kan trots det vara lönsamt för den som inte kan få tjurkalvarna sålda eller som ska bygga ut sin produktion och behöver fler kor.

Trots att avlivning direkt efter födseln tycks bli vanligare, lever fortfarande de allra flesta tjurar längre än så. Det vanligaste är att de säljs kort efter födseln till en gård som är specialiserad på att föda upp nötdjur till slakt. De flesta tjurar slaktas innan sin tvåårsdag. Det är förbjudet att transportera kalvar som är yngre än två veckor. Många före detta mjölkbönder har gått över till att föda upp mjölkrastjurar till slakt. En del av dem binder upp tjurarna i gamla kobås, vilket förstås är lika begränsande och frustrerande för tjurarna som för korna. Tjurar är dessutom extra olämpliga att ha uppbundna, eftersom de på grund av sin anatomi inte kissar i gödselrännan.

Avlestjurar

Ett fåtal tjurar väljs varje år ut till avel. Tjurkalvar som har en högt värderad far och morfar testas av avelsföretag och genomgår en urvalsprocess. Bara ett par hundra tjurar varje år bedöms som tillräckligt bra för att användas till avel, resten går till slakt. De utvalda kommer leva många år på en avelsstation och bli fäder till tiotusentals kalvar. Men de får inte träffa några kor. Avelstjurarna har något av en kändisstatus inom mjölkvärlden. De har häftiga namn, de tvättas och friseras med trimmer och löshår för att fotograferas och locka kunder i avelsföretagens tidningar. De drar in mycket pengar till sina ägare, men det är inget lyxliv de lever. Tjurarna hålls en och en för att de inte ska skada varandra. De omfattas inte av beteskravet och får sällan komma ut – de kan vara farliga för människor, och är dessutom för värdefulla för att företagen ska ta några risker. En ring fästs genom den känsliga mulen för att det ska vara lättare att kontrollera de starka djuren. Varje morgon leds tjurarna i väg för spermainsamling. Vissa av dem kan förmås att bestiga en kohud som lagts ut på en bock, men för det mesta används en annan tjur som ”bock”. Han spänns fast i en sele och blir bestigen av de andra tjurarna. En lösvagina används för att samla upp sperman, som sedan säljs dyrt – varje ejakulat delas upp i uppemot tusen doser, som säljs till mjölkbönder i hela världen.

Djurtransporter

Så gott som vartenda djur inom livsmedelsindustrin transporteras minst en gång i livet, djuren transporteras från en uppfödningsplats till en annan, och när det inte producerar tillräckligt med mjölk mer transporteras det till slakteriet. Transporterna innebär ett stort stressmoment för djuren, och de stressas bland annat av att blandas med främmande individer under transporten, av kraftig kyla eller värme, trängsel, lastbilens svängningar och vibrationer samt den främmande miljön. På- och avlastningssituationerna är även väldigt stressande moment för djuren, i synnerhet om de blandas med okända djur.

När nötdjur ska transporteras till slakt skickas ofta bara en eller ett fåtal individer från varje gård. Det innebär att slakttransportbilarna kör runt till flera gårdar och gör många stopp för att lasta på nya djur innan de blir fullastade och går vidare till slakteriet. På grund av stress och yttre påfrestningar är det vanligt att djuren varken äter, dricker eller ligger under transporten. Långa transporttider kan därför vara mycket stressande och orsaka ett stort lidande för djur. Många kor skickas till slakt, för att de är skadade eller sjuka. Många är halta eller har andra skador som gör att transporten är extra påfrestande. Dessutom är kor ofta dräktiga och/eller lakterande, vilket också kan göra dem mer känsliga.

Djur transporteras också till länder både i och utanför EU för att de ska användas i avel eller slaktas. Så fort Finlands gränser har passerats gäller inte längre de finska djurskyddslagarna och tidsgränserna, utan djuren kan transporteras betydligt längre.

Mjölkkonsumtion stöder även nötköttsindustrin

När man konsumerar mjölk stöder man även indirekt nötköttsindustrin. I Finland produceras cirka 80 miljoner kilo nötkött årligen. Över 80 procent av det finländska nötköttet kommer ut på marknaden som en biprodukt av mjölkproduktionen genom de kalvar som blir över vid produktionen och avlägsnade kor. Resten av produktionen täcks av köttrasdjur som uppföds för nötköttsproduktion.

Enligt livsmedelsverket avlivas djuren i slakterierna genom att först bedövas med bultpistol, el eller gas. Vanligen nötkreatur, får och renar bedövas med bultpistol, svin i första hand med gas, i vissa slakterier även med el. Fåglar bedövas med gas eller el. Efter bedövningen skärs djurets halspulsåder upp och djuret avlider av blodförlust. Slakteriet är en okänd miljö som kan vara skrämmande för djuren. Många gånger vill de inte gå utan blir stående i drivgångarna. För att få dem att röra sig framåt används ibland våldsamma metoder till exempel används hårdhänta metoder som slag, stötar med tillhygge eller vridning av svansen på nästan var fjärde nötdjur som drivs mot slakt – trots att dessa metoder är förbjudna. Även användning av elpåfösare var vanligt, trots att det bara får användas i undantagsfall.

Myten om den lyckliga mjölkkon

Djurens rätt har gjort en omfattande rapport gällande kor i mjölkindustrin. Där lyfts det fram att mjölkindustrin har som ingen annan djurindustri lyckats skapa en positiv bild av sig själv hos konsumenterna. Det finns en bild av att kor och människor lever i en lycklig symbios, en vinn-vinn-situation, där foder byts mot mjölk. I reklamens värld är det alltid sommar och kor och kalvar betar tillsammans. Men verkligheten är en annan.

• Kor måste inte mjölkas. Kor, liksom andra däggdjur, producerar bara mjölk efter att de har fått en kalv. Vi människor har för vana att ta kalven från kon direkt efter födseln och själva ta mjölken.

• Många kor är sjuka och skadade. Korna är dräktiga och mjölkande nästan oavbrutet i hela sitt liv. Det sliter hårt på kornas kroppar och leder till att många blir sjuka.

• Det går inte att separera mjölkindustrin från köttindustrin. Större delen av allt nötkött som säljs kommer från djuren i mjölkindustrin.

• Kort tid på grönbete. Den korta tiden då djuren är på grönbete visas ständigt på bilder och i reklam. Men i verkligheten finns det kor som aldrig under hela sitt liv får möjligheten att vistas utomhus.

• Ekologiskt är inte mycket bättre. Ekologiska kor får vara utomhus mer, och de får mer grovfoder. Men annars är det inte så stora skillnader från djurens perspektiv på ekologisk och konventionell produktion.

Mjölkpropaganda

Mjölkdrickandet är historiskt sett ett relativt nytt fenomen. Det var först i slutet av 1800-talet som vi började dricka färskmjölk. Tidigare producerades det ost och smör av mjölken. I norra Skandinavien fanns betesmarker som lämpade sig för nötkreatur, och med tiden utvecklades tillverkningen och försäljningen av smör och ostar på marknader. Men i dessa trakter var det inte vanligt att dricka mjölk. Eftersom det var smör och i viss mån ost som kunde transporteras och därmed ge inkomster vid försäljning, fick mjölken stå tills grädden kunde skummas av. Den skummjölk som sedan blev över var, i bästa fall, halvsur. Den åts till gröt och användes i matlagning och till djurfoder snarare än dracks som måltidsdryck.

Människan har visserligen haft kor, får och getter som boskap sedan några tusen år och använt den mjölk som blivit över när kalvarna fått sitt, men det rörde sig om mängder som är försumbara med dagens mått. I bondesamhället ansågs det faktiskt ända in på 1900-talet som både omoraliskt och oekonomiskt att dricka färsk, oskummad mjölk. Det sågs som frosseri. Undantag kunde göras för småbarn, åldringar och sjuklingar som kunde få en så kallad silsup, som dracks direkt vid mjölkningen, men det var inget för vanliga vuxna människor.

Vanan att dricka färsk mjölk är alltså inte någon kvarleva från ett förmodernt bondesamhälle. Det var i stället i de framväxande industristäderna under 1800-talets andra hälft, som mjölkdrickandet etablerades. Kornas antal hade under 1800-talets mitt ökat i takt med utvandringen till Amerika, eftersom bönder som pressades av importen av billigt amerikanskt spannmål ställde om från jordbruk till animalieproduktion och anlade mejerier. Korna användes till en början främst för att tillverka smör till stadsbefolkningen och för export till det industrialiserade Storbritannien, där efterfrågan på mejerivaror var stor. Men transportmöjligheterna förbättrades raskt så att även färsk mjölk kunde fraktas i stor skala till städerna och säljas innan den hunnit surna.

Mejerihanteringen revolutionerades av separatorerna, som skilde grädde från skummjölk. En annan innovation var pastöriseringen. Den medförde att mjölk, som tidigare kallats "det vita giftet" på grund av sin förmåga att överföra tuberkulos och andra bakteriealstrade sjukdomar, blev ofarlig att dricka.

I drygt hundra år har man druckit mjölk i Norden. Att vi Nordbor idag dricker så mycket mjölk som vi gör är resultatet av en målmedveten mjölkpropaganda under hela 1900-talet. Och den fortsätter än i denna dag. Valio började med systematisk reklam på 1920-talet och Finlands förening för mjölkproducenternas förbund grundade tillsammans med Mjölkinspektionsföreningen 1929 Finlands Mjölkpropagandabyrå, som tryckte affischer som främjade mjölkkonsumtionen och publicerade artiklar om mjölk skrivna av läkare. Finansieringen kom från Finlands förening för mjölkproducenternas förbund och i mindre utsträckning från staten. Mjölk- och hälsoföreningen bildades 1958 för att fortsätta arbetet med mjölkpropaganda.

Mjölkpropagandabyråns främsta mål var att systematiskt öka mjölkkonsumtionen hos befolkningen. De informerade allmänheten om mejeriprodukter genom att dela ut broschyrer, arrangera mjölkdagar och det sändes även mjölkföreläsningar i radion. Även staten bidrog med finansieringen av propagandakampanjen. Mjölkpropagandabyrån är inte verksam längre, men komjölken har fortsättningsvis en särställning i skolan. Stödet finns kvar, men delas nuförtiden ut av EU och kallas för skolmjölksstöd. EU är dessutom med och finansierar olika utbildningsinitiativ med syfte om att öka skolbarnens kunskap om mjölk och mjölkproduktion. Detta är dels en orsak till att undervisningsmaterial och affischer med kor ofta inte räknas som reklam, utan som fakta. Hade det varit reklam hade det förbjudits. Bilderna föreställer mjölkpropagandabyråns reklamer som var en nästan obligatorisk del av inredningen i skolorna.

I Sverige bildades det även mjölkpropagandan 1923. Föreningens syfte var också att informera allmänheten om mejeriprodukter, höja kvaliteten på produkterna och öka mjölkkonsumtionen samt motivera befolkningen till att dricka mindre av andra drycker. Bland annat så drev föreningen 1934 en kampanj för att öka mjölkdrickandet på bekostnad av kaffe. Ur en annons från samma år kan även läsas: ”Du, negerpojke, behåll du ditt Kaffe! Och du, svenska flicka, drick du den goda, vita mjölken. Ost på din smörgås tjockt skall du lägga Mjölk skall du dricka därtill! Då får du kraft till att svänga en slägga Och göra vad 17 du vill! – Mjölk, smör och ost äro de billigaste och för människokroppen nyttigaste animala födoämnena.”

Komjölk är inte hälsosamt

Många människor tror att komjölk är bra för hälsan, men enligt en svensk undersökning har man kommit fram till andra slutsatser. I stället för att stärka skelettet och förbättra hälsan, ökar mjölkdrickandet risken för benfrakturer och en allt för tidig död. I undersökningen deltog 110 000 svenska män och kvinnor. Studien är den största som gjorts inom området. Kvinnor som drack över 3 glas mjölk per dag hade nästan en fördubblad dödlighet i jämförelse med de kvinnorna som endast drack 1 glas per dag.

En allmän uppfattning är att mjölk är nyttigt eftersom de innehåller höga halter av D-vitamin och kalcium, och att det därför skyddar mot frakturer. Men studien visar att kvinnor som drack mycket mjölk oftare drabbades av frakturer än kvinnor som inte drack mjölk. I Finland rekommenderar statens näringsdelegation att man konsumerar 5–6 dl flytande mjölkprodukter samt 2–3 skivor ost per dag. Men de flytande mjölkprodukterna kan bytas ut mot till exempel havredryck om drycken är berikad med kalcium och D-vitamin.

I dagsläget får kött- och mjölkindustrierna många ekonomiska fördelar från konstgjorda avlingstekniker, men konsumenter drabbas ofta av konsekvenserna från dessa ändringar. Faktum är att man inom mjölkindustrin har använt sig av konstgjorda modifieringsprocesser för att avla kor. Mängden mjölk som produceras per ko har ökat i stadig takt. Idag använder man sig av en rad konstgjorda avelstekniker i olika delar av världen. Några av dessa är användning av antibiotika, genetiskt avelsurval, ändringar av foder samt användning av tillväxthormon. Samtliga metoder ökar produktionen av mjölk. Industrin har försökt hålla detta hemligt, men utredningar visar att dessa förändringar även har negativa effekter på människans hälsa. En studie från Harvard University bekräftar farorna med konsumtion av komjölk, där kommer man fram till att komjölk har skadliga effekter på människors hälsa på grund av de konstgjorda modifieringsprocesserna. Komjölk är specifikt en produkt för kors matsmältningssystem. När människor konsumerar komjölk får de i sig komponenter som stör matsmältningen och blockerar absorptionen av näringsämnen från den övriga kosten.

Riklig mjölkkonsumtion påverkar även barns hälsa

National Academy of Pediatricts i USA publicerade en studie, där indikerades att barn inte bör dricka komjölk innan de är 18 månader gamla, eftersom komjölk bidrar till förlust av de essentiella fettsyrorna och vitamin E. Mjölk innehåller även ett protein som heter kasein vilket kan orsaka inflammation i de mjuka vävnaderna hos barn. Det har också konstaterats att ett högt intag av kasein försvårar astmasymtom. Konsumtionen av mjölk har kopplats många fall av allergier. Man har kunnat bevisa att mjölkintag påverkar beteende, sömn och koncentration, och det kan till och med orsaka sängvätning.

Fler studier om mjölkens inverkan på hälsan

Även om komjölk har blivit allmänt rekommenderad i västerländska länder som nödvändig för tillväxt och benhälsa, visar bevis som samlats in under de senaste 20 åren behovet av att ompröva strategier för att bygga och bibehålla starka ben. Andelen osteoporotiska benfrakturer är högst i länder som konsumerar mest mejeriprodukter, kalcium och animaliskt protein. De flesta studier av fraktur risk ger få eller inga bevis för att mjölk eller andra mejeriprodukter gynnar ben. Ackumulerande bevis visar att konsumtion av mjölk eller mejeriprodukter kan bidra till risken för prostatacancer och äggstockscancer, autoimmuna sjukdomar och vissa barnsjukdomar. Eftersom mjölk inte är nödvändigt för människor efter avvänjning och de näringsämnen den innehåller är lätt tillgängliga i livsmedel utan animaliskt protein, mättat fett och kolesterol, kan vegetarianer få hälsosammare resultat för kroniska sjukdomar om de begränsar eller undviker mjölk och andra mejeriprodukter. Benhälsan stärks genom att uppmärksamma kalciumbalansen och fokusera på att öka intaget av frukt och grönsaker, begränsa animaliskt protein, träna regelbundet, få tillräckligt med solsken eller tillskott av D-vitamin och få cirka 500 mg Ca/d från växt källor. Därför bör mejeriprodukter inte rekommenderas i en hälsosam vegetarisk kost.

I en norsk studie kom man fram till att riklig mjölkkonsumtion och risk för att utveckla diabetes har ett samband. Korrelationen mellan mjölkkonsumtion och incidensen av insulinberoende diabetes (IDDM) var 0,96. Datan passar en linjär regressionsmodell och analys visade att 94 % av den geografiska variationen i incidens kan förklaras av skillnader i mjölkkonsumtion.

I en internationell studie där man undersökte Multipel skleros (MS) prevalens och konsumtion av mejeriprodukter i 27 länder och 29 populationer över hela världen, med Spearmans korrelationstest hittade man samband mellan förekomsten av MS och konsumtion av mejeriprodukter. Dessa resultat tyder på att flytande komjölk kan innehålla faktorer som påverkar det kliniska utseendet av MS.

Komjölk kan innebära ökad risk för cancer

Trots omfattande forskning har det visat sig svårt att fastställa kostens roll i etiologin för vanliga typer av cancer. Fetma och alkohol ökar definitivt risken för flera typer av cancer, men vikten av särskilda livsmedel och näringsämnen är inte klarlagd. En del av svårigheten är vår dåliga förståelse för de fysiologiska förändringar som kan förmedla effekten av kosten på cancerrisken. Senare forskning i prospektiva studier med biobanker av lagrade blodprover har visat att serumkoncentrationen av insulinliknande tillväxtfaktor-1 (IGF-1) är positivt associerad med risken för både bröstcancer hos kvinnor och prostatacancer hos män. Det är också känt att cirkulerande IGF-1-koncentrationer kan förändras som svar på näringsförändringar inklusive energi- och proteinrestriktioner, och vissa studier tyder på att även inom välnärda västerländska befolkningar har män och kvinnor med relativt högt intag av protein från mejeriprodukter högre blodnivåer av IGF-1. Dessa observationer har lett till hypotesen att högt intag av protein från mejeriprodukter kan öka risken för vissa cancerformer genom att öka den endogena produktionen av IGF-1. Ytterligare utvärdering av denna hypotes kräver kliniska näringsstudier av kostens effekter på IGF-1-metabolism, och stora epidemiologiska studier av cancerrisk med tillförlitliga mått på diet och serum-IGF-1-koncentrationer.

Forskare hade redan 1908 hypoteser om att animaliska protein leder till åderförkalkning

Den första rent näringsmässiga undersökningen av experimentell åderförkalkning utfördes av Ignatowski 1908. I tron att en giftig metabolit av animaliskt protein ledde till åderförkalkning, matade han kött till vuxna kaniner och mjölk och äggula till avvänjda kaniner och orsakade åderförkalkning. Under de kommande två decennierna var experimentella ansträngningar från många laboratorier inriktade på att bestämma vilket, om något, animaliskt protein som var det mest aterogena. Upptäckten 1912 att kolesterol i kosten i sig var aterogent riktade uppmärksamheten mot fett och kolesterol, vilket förmörkade arbetet med kostprotein. År 1926 visade Clarkson och Newburgh att mängden kolesterol som fanns i det animaliska proteinet de matade var otillräcklig för att vara aterogen, vilket visade att någon annan faktor än lipid bestämde aterogeniciteten. År 1940 visade Meeker och Kesten att animaliskt protein (kasein) var mer aterogent än växtprotein (soja). Carroll och hans medarbetare visade att de flesta proteiner av animaliskt ursprung var mer kolesterolemiska för kaniner än proteiner av vegetabiliskt ursprung, även om det fanns en viss överlappning. Kolesterolomsättningen är långsammare och fekal utsöndring av kolesterol minskar hos kaniner som utfodras med kasein i motsats till de som matas med sojaprotein. Mekanismerna bakom denna effekt är omtvistade.

Mjölkens klimatpåverkan

Enligt det svenska livsmedelverket orsakar1 kg mjölk 1–1,5 kg koldioxidekvivalenter (Koldioxidekvivalenter är ett mått som används när man vill jämföra och summera utsläppen från olika växthusgaser. Detta behöver man eftersom olika växthusgaser beter sig olika och är olika starka.) och 1 kg ost 10–15 kg. Utsläppen av växthusgaser kommer framför allt från kornas fodersmältning, som producerar metangaser. Även lagring av kogödsel och produktion av foder bidrar till utsläpp av växthusgaser. Olika typer av foder ger olika stora utsläpp. Grovfoder orsakar betydligt lägre utsläpp än kraftfoder från soja. Det är ingen skillnad mellan ekologisk och konventionellt producerad mjölk när det gäller klimatpåverkan.

Även transporter orsakar utsläpp av växthusgaser. Hur stora utsläppen blir beror på hur långt, hur effektivt och med vilket transportmedel varan har fraktats. Tåg- och båttransporter leder till mindre utsläpp än flyg och långa transporter med lastbil. Eftersom själva djurhållningen orsakar stora utsläpp blir den andel som kommer från transporter jämförelsevis liten. Samtidigt är det stora volymer ägg och mejeriprodukter som fraktas, och mejeriprodukter måste dessutom fraktas kylt. Sammantaget har detta betydelse för de totala utsläppen av växthusgaser.

På maitomyytis sidor kan man läsa att den globala kött- och mejeriindustrin släpper ut 7,1 miljarder ton växthusgaser, och i Finland ligger dessa produkter bakom hela 73% av klimatavtrycket från maten vi äter. Mjölkindustrin försöker övertyga konsumenterna om att komjölk är klimatsmart på grund av att den anses vara näringstät, men det finns andra produkter som har ett bra näringsvärde och som inte alls har samma klimatpåverkan.

Ett av de största hoten mot biologisk mångfald är mänsklig påverkan som förändrar markanvändningen och gör att arternas livsmiljöer förstörs, exempelvis då tidigare orörd mark omvandlas till jordbruksmark. Idag utgörs nästan hälften av all beboelig mark på jorden av jordbruksmark, varav hela 80 % tas i anspråk av kött- och mjölkindustrin globalt (70 % i Finland). Och ju mer storskalig produktionen blir, desto mer enformigt blir landskapet, vilket i sig påverkar den biologiska mångfalden negativt.

Att bara odla en sak är inte heller fördelaktigt. Däremot gäller det att optimera markanvändningen, vilket i princip alltid görs bäst genom att odla sådant som människor kan äta direkt. Skippar vi korna kan vi med andra ord få fram mer mat på mindre yta vilket gör att mer natur skulle kunna tillåtas vara vild vilket i sin tur alltså skulle gynna den biologiska mångfalden.

Det finns alternativ till mjölk

Om man värnar om kornas välmående, är det bästa man kan göra att skära ner på mjölkprodukter eller avstå helt från att konsumera komjölk. För många människor är mjölk en vanesak, och det kan kännas utmanade att avstå från mjölkprodukter. Men till all tur finns det ett stort urval av goda växtbaserade alternativ, som fungerar i matlagning, bakning och även som dryck. Att välja växtbaserade produkter gynnar även klimatet.

Blir bönderna utan sysselsättning om vi slutar dricka komjölk?

Växtbaserad mat blir allt populärare, och många skär ner på sitt kött- och mjölkintag både för hälsans och klimatets skull. Om inte bönderna anpassar sig till nya konsumtionsmönster finns det risk för att de hamnar lägga ner sin verksamhet. Positivt sätt ligger det finska jordbruket i framkant när det gäller hållbarhet, och har alla möjligheter att bli världsledande på växtbaserad mat och dryck.

Källor:

1. Veissier I., Lamy D. & Le Neindre P. (1990) Social behaviour in domestic beef cattle when yearling calves are left with the cows for the next calving. Applied Animal Behaviour Science 27, 193-200.

1. Newberry R. & Swanson J. (2001) Breaking social bonds. I boken Social behaviour in farm animals, ed L J Keeling & H W Gonyou. CABI Publishing.

2. Michaelsson K, Wolk A, Langenskiold S, et al. Milk intake and risk of mortality and fractures in women and men: cohort studies. Bmj 2014;349:g6015.

3. Malosse D, Perron H, Sasco A, Seigneurin JM. Correlation between milk and dairy product consumption and multiple sclerosis prevalence: a worldwide study. Neuroepidemiology 1992;11:304-12.

4. Key TJ. Diet, insulin-like growth factor-1 and cancer risk. Proc Nutr Soc 2011:1-4.

5. Lanou AJ. Should dairy be recommended as part of a healthy vegetarian diet? Counterpoint. The American journal of clinical nutrition 2009;89:1638S-42S.

6. Malosse D, Perron H, Sasco A, Seigneurin JM. Correlation between milk and dairy product consumption and multiple sclerosis prevalence: a worldwide study. Neuroepidemiology 1992;11:304-12.

7. Key TJ. Diet, insulin-like growth factor-1 and cancer risk. Proc Nutr Soc 2011:1-4.

8. Kritchevsky D. Dietary protein, cholesterol and atherosclerosis: a review of the early history. The Journal of nutrition 1995;125:589S-93S.

9. Gardner CD, Messina M, Kiazand A, Morris JL, Franke AA. Effect of two types of soy milk and dairy milk on plasma lipids in hypercholesterolemic adults: a randomized trial. Journal of the American College of Nutrition 2007;26:669-77.

10. Youngman LD, Campbell TC. Inhibition of aflatoxin B1-induced gamma-glutamyltranspeptidase positive (GGT+) hepatic preneoplastic foci and tumors by low protein diets: evidence that altered GGT+ foci indicate neoplastic potential. Carcinogenesis 1992;13:1607-13.

Länkar:

https://svenska.yle.fi/a/7-699013

https://fof.se/tidning/2006/3/den-svenska-mjolkpropagandan

https://fi.wikipedia.org/wiki/Maito#Historia

https://www.luke.fi/sv/om-naturresurser/jordbruk/notkottsproduktion/ 

https://www.ruokavirasto.fi/sv/odlare/djurhallning/djurens-valfard/djurskydd-vid-slakt-och-avlivning/ofta-fragat-om-slakt/ 

https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/miljo/miljosmarta-matval2/agg-mjolk-och-ost 

https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2013/2013_livsmedelsverket_17_animalieproduktionens_miljopaverkan.pdf 

https://maitomyytit.fi/sv/chapter/mjolk-ar-klimatsmart-sa-det-sa/

Dela den här sidan