Sälar i östersjön

Gråsäl

Gråsälen (Halichoerus grypus) är Östersjöns största och vanligaste säl. Idag finns det ungefär 42 000 individer i Östersjön, i finska vatten simmar ungefär 18 000. Man uppskattar antalet sälar via flygplan på våren, eftersom sälarna då ömsar päls och är lättare att upptäcka.

Gråsälen tillhör familjen öronlösa sälar och är den enda arten i släkten Halichoerus. Gråsälarna är större än knubbsälen och vikaren, och i motsats till andra sälarter som finns i Östersjön har gråsälen ett konformigt huvud.

En fullvuxen sälhane är mörkgrå med ljusare fläckar, de kan väga upp till 300 kg. Honorna är ljusare och mindre, de väger vanligen under 150 kg. Kutarna är 90-110 cm långa och väger 11-20 kg. Ungarna byter sin ljusa päls efter 2-3 veckor.

Kutarna föds på ett isflak eller skär i februari-mars och väger då cirka 12 kg. Honan diar sin kut i tre veckor och på den tiden ökar kuten väldigt snabbt i vikt, från cirka 10 kg till 40-60 kg. Kutar på isflak blir oftast fetare än de som ligger på skär. Efter de tre veckorna lämnar sälhonan kuten, och den får lära sig att jaga helt själv. Honorna blir brunstiga på nytt redan i slutet av digivningstiden och hanarna håller sig ivrigt till i närheten av kutskären. Gråsälar som är över ett år gamla ömsar päls i maj-juni, längst ut i havsbandet på de yttersta skären.

Gråsälarna är sociala och samlas i flockar på upp till 1000 djur. Under lugna sommarkvällar ekar sälarnas ”sång” tiotals kilometer från sälbådorna. Gråsälen simmar snabbt och kan röra sig upp till 500 kilometer på en vecka.

Östersjövikaren

Östersjövikaren (Pusa hispida botnica) är Östersjöns minsta säl och väger inte mer än 50–120 kg. Liksom vikarna i Saimen och Ladoga utgör östersjövikaren en egen underart. Vikarna är beroende av is och snö för sin förökning och pälsömsning och bebor också områden med fast is med hjälp av andningshål genom isen. Klimatförändringen är därför ett av de största hoten mot vikaren inom en nära framtid.

Vikarkutarna föds i en snögrotta i februari-mars. Vid födseln väger de 5 kg. Honan diar kuten i 5 - 7 veckor och under den här tiden byter den sin lockiga vita babypäls till den fullvuxna sälens korthåriga päls. Honan blir brunstig på nytt redan under digivningsperioden. I likhet med gråsälen blir vikaren könsmogen vid 3 - 6 års ålder och kan leva upp till 40 år. Pälsömsningen sker huvudsakligen på de sista isarna i slutet av april.

Vikare förekommer i Norra Östersjön, ungefär till linjen Stockholms skärgård - Rigabukten. Längre söderut påträffas endast enstaka exemplar. Vikaren lever alltså i de havsområden som med någorlunda säkerhet fryser till vintern.

Största delen av vikarbeståndet lever i Bottenviken, där antalet uppskattas till närmare 20 000 djur. I Rigabukten finns ytterligare drygt tusen. I östra Finska viken och Skärgårdshavet återstår numera några hundra vikare och båda bestånden anses hotade.

Människor och vikaren har delat Östersjöns vatten i mer än 10 000 år. Vikaren var en gång i tiden den vanligaste sälen i Östersjön. I början av 1900-talet fanns det kring 200 000 östersjövikare. Nu har beståndet krympt till en tiondel av det.

Under 1900-talet utrotades näsran arten helt på grund av antropogena faktorer som till exempel jakt- och miljöföroreningar. Sälar är precis som andra topprovdjur också särskilt utsatta för miljögifter som inte bryts ner i miljön utan ansamlas i fett. Detta gjorde dem en gång till offer för PCB och DDT och det riskerar att göra dem till offer för alla de nya miljögifter vi hittar i vattenmiljön, t.ex. flamskyddsmedlet PBDE. Många sälar i Östersjön har också tarmsår. Forskarna vet ännu inte vad tarmsåren beror på, men forskare tror att förmågan att läka tarmsår kan vara nedsatt på grund av miljögifter.

År 1988 fridlystes vikaren. Även om antalet individer ökar i norra Bottenviken, är vikarens utveckling och utbredning hotad. Det är viktigt att få vikarbeståndet att växa och bli så gediget som möjligt, för allteftersom isvintrarna försvagas, försvåras förökning allt oftare även i Bottenhavet, i Östersjöns nordligaste delar.

På hösten 2021 fattade Finlands jord- och skogsbruksministeriet beslut om att det inte längre behövs tillstånd från Finlands viltcentral för att jaga östersjövikare, utan jakten sker under jaktsäsong enligt reginoal kvot. Kvoten tillåter jakt på högst 375 östersjövikare i Bottenviken och Kvarken under jaktåret 2021–2022. Ökandet av östersjövikarens jaktkvot argumenteras främst med de skador som vikarna orsakar fisket. Det finns dock mycket svaga bevis för antalet av dessa skador.

Däremot vet till exmepel att att bottentrålning orsakar mycket skada och ett förbud mot bottentrålning skulle öka den biologiska mångfalden i Östersjön. Den biologiska mångfalden tar stryk av bottentrålningen som förstör viktiga livsmiljöer på havsbotten. Ett förbud mot trålning skulle minska negativa effekter och bidra till att bevara habitat för fisk och andra djur. Att bottentråla havsbotten efter fisk kan liknas med att kalhugga skogen för att komma åt rådjuren. Den negativa effekten på livet i och kring havsbotten är enorm. Vår långa användning av bottentrålar har förändrat haven.

Östersjövikaren äter mest små stimfiskar under 10 centimeter, mest strömming. I Bottenviken äter den också storspigg och siklöja. Den tackar heller inte nej till kräftdjur, till exempel vattengråsuggor. En vikare äter cirka 3,5 kg om dagen. På våren fastar den, men under sensommaren och hösten äter den sig fet igen för att klara vintern.

En ny rapport från Stockholms skärgård visar att fisken främst försvinner på grund av matbrist. Fiskynglen har inte någon föda, och dör före de hinner utvecklas. Eftersom mängden fisk högt upp i näringskedjan är så stor har den ofta en mycket stark inverkan på de övriga delarna av näringsväven. Exempelvis kan strömming kraftigt minska mängden djurplankton i havet, vilket i sin tur leder till en ökning av djurplanktonens föda, växtplankton. Strömmingen påverkar alltså två nivåer i näringskedjan, djurplankton och växtplankton. Detta brukar kallas trofiska kaskader. Faktorer som påverkar antalet fiskar i positiv eller negativ riktning kan därför få både snabba och kraftiga effekter på tätheterna av både växt och djurplankton.

Jaktkritik

Varje årstid påverkar naturen på ett kraftfullt sätt. Man kan ta vara på vackra färgexplosioner i naturen när luften blir friskare. Under hösten kan man njuta av fysiska aktiviteter utomhus. 

För de vilda djuren i vår natur är hösten inte en lika fridfull tid, eftersom höstjakten kör igång. Det är problematiskt att jakttider utgår från jägares perspektiv då jakt många gånger är oetisk och saknar konskevenstänk. 

Det borde satsas på förebyggande åtgärder istället för jakt, om vilda djur förorsakar samhällsproblem. 

Med tanke på att klimatförändringen påverkar naturen och djurens levnadsvillkor såsom överlevnad, fortplantning och överlevnad på vintern skulle det vara klokt att minska på jakt eftersom man inte idagsläge heller vet hur stora arealer som kan komma att drabbas direkt- eller indirekt nationellt. 

Det är oetiskt att utsätta djuren för den stora påfrestningen och stressen som jakt innebär när djuren kanske måste ändra sina beteenden och revir på grund av klimatförändringen. 

Vargens positiva roll i naturen!

Vissa jägare menar att vargarna har försvårat älgjakten, bland annat kan jägarna inte jaga med hund på samma sätt om det finns varg i området. Jägarna menar också att de till exempel är tvungna att flytta jakten om varg har observerats. Det kan innebära att ett jägarna inte kan reducera älgstammen enligt målsättningarna.

Men behövs verkligen älgjakt i samma utsträckning som förr om det istället finns varg i området? Vargen har en positiv inverkan på naturen och mångfalden. Till skillnad från jägare som fäller sitt byte och tar det med från skogen, gynnas även andra arter av vargarnas jakt. Vargen påverkar naturen på många sätt, inte bara genom att döda och äta andra djur. Många andra djur lever nämligen också gott på vargens jakt eftersom vargar inte äter upp hela sitt byte utan lämnar kadaver kvar som djärv, lo, korp, räv och många andra djur kan ta över. Mikrober och andra viktiga organismer gynnas också av vargar och andra rovdjur. Vargen påverkar hela ekosystemet och dess existens är avgörande för den biologiska mångfalden samt växtligheten. När det inte finns tillräckligt med rovdjur och varg förändras hela ekosystemet.

I Finland har jägarnas uppgift länge varit att reducera älg- och hjortstammen. Men människan kan inte ta rovdjurens roll helt och hållet, för vi begränsas inte av annat i vår omgivning. Människor använder vapen, lämnar inga kadaver i skogen, och skjuter bara de finaste djuren med största hornen- istället för att ta de svaga och sjuka djuren som rovdjur gör.

Argument mot jakt

Biologisk mångfald är en grundläggande förutsättning för att livet ska kunna fortgå på jorden. Det finns flera nationella- och globala mål och insatser för att bevara och främja mångfalden. Trots ansträngningarna  fortsätter diversiteten bland växter och djur att minska. Att djur dör ut är en naturlig process, som skulle ske även utan mänsklig inblandning. Minskningen av den biologiska mångfalden har accelererat under vår tid. Utrotningen av arter uppskattas vara 100 till 1000 gånger mer än vad som kan betraktas som normalt och detta beror mestadels på mänsklig aktivitet, främst markanvändningen. 

Naturliga ekosystem ändras till följd av skogsbruk, jordbruk eller för att stadsområden bildas, det sker ändringar i skogsbrändernas varaktighet och omfattning och nya arter introduceras i land och vattenmiljöer. I och med klimatförändringarna sker dessutom minskningen ännu snabbare. I artikeln ”A safe operating space for humanity” uppskattar författarna att 30 procent av alla däggdjur, fåglar och groddjur hotas av utrotning under detta sekel.

En minskad biologisk mångfald kan leda till ökad sårbarhet för olika ekosystem och i slutändan kan detta bidra ytterligare till att ändra jordens klimatförhållanden.  Även resursuttag i form av jakt är en bidragande faktor till att artdiversiteten i vår natur minskar. Till följd av hårt jakttryck var till exempel vargen i princip utrotad från våra Finland. 

I Finland har betalar ca 300 000 personer jaktvårdsavgift. Ca 200 000 av dessa personer deltar i jakt eller viltvård. Hobbyn är mansdominerad och ca 7% av personer som sysslar med jakt är kvinnor. De vanligaste bytesdjuren är ringduva, gräsand och skogshare hälften av alla jägare dvs ca 100 000 personer deltar årligen i älgjakt.

Eftersom livet inte kan fortgå utan biologisk månfald och jakt även kan ses som en risk och bidragande faktort till att arter minskar i vår natur, hur kan vi tillåta att en del av befolkningen sysslar med jakt som hobby? 

Ett vanligt argument för jakt är "människan har jagat sen stenåldern, vi är skapta för jakt" Men vi har utvecklats en hel del sen stenåldern.

Så det kanske skulle vara dags att sluta jaga, eller ska vi flytta in i grottor igen? Ibland talas det om att människan skulle ha en inbyggd jaktinstinkt, men det en myt. Om man sätter ner t.ex en kanin och ett barn i ett rum har barnet ingen naturlig instinkt att döda kaninen. Konrad Lorenz (nobelpristagare i medicin 1973) sade följande:

”Omöjligt kan jag tänka mig – har aldrig kunnat föreställa mig det – att människan har någon jaktinstinkt, vilket jag också uttryckligt klargjort i min bok om aggression. Helt regelmässigt upphör folk jaga en djurart från och med det ögonblick de lär känna den närmare.”

Redan år 1915 har Finska litteratursällskapet publicerat en artikel om nöjes jakt ur djurskyddssynpunkt, där Rolf Palmgren diskuterar vikten av djurskydd och riktar kritik mot nöjesjakt.

"Lagstiftningen bör, medan tider ännu är, motverka att våra vilda djur utrotas 'genom hänsynslös beskattning från jägarens sida. Förnuftets och känslans mäktiga röst fordra ovillkorligen sitt avgörande ord i varje fråga, som rör vildnadens väl och ve. Ett liv får icke saklöst uppoffras och tillspillogivas. Full rättvisa måste skipas med vildnaden ute i naturmarkerna, likaväl som med människan i kultursamhället. Och här om någonsin bör domarereglernas bevingade ord »hellre fria än fälla» finna sin rika tillämpning. Det .medborgerliga upplysningsarbetet bör sålunda fortgå hand i hand med den sociala reformerande lagstiftningsverksamtieten. Med all säkerhet skall en modern, rationell och human jaktlag bana väg för en nv tid, då nöjesjakten, icke enbart genom lag utan fastmer tilil följd av en inre övertygelse, hör till häfderna, ett vittnesbröd om gångna tiders barbariska seder. Och djurvännernas ihärdiga, tålmodiga upplysningsarbete blir en stadig länk i kulturens kamp genom sekler mot nedärvda animala instinkter för fjärran vinkande, sant mänskliga idea"

Enligt lukes statistik dödades totalt 1 640 570 av jakt 2019. Det är 4495 djur per dag!

http://statdb.luke.fi/PXWeb/pxweb/sv/LUKE/LUKE__06%20Kala%20ja%20riista__02%20Rakenne%20ja%20tuotanto__16%20Metsastys/5_Mets_saalis.px/table/tableViewLayout1/?loadedQueryId=f1a0a92a-422f-4dad-afda-aedbad0ee3f8&timeType=top&timeValue=1

https://stat.luke.fi/sv/jakten https://www.luke.fi/sv/om-naturresurser/villebrad-och-jakt/jakt/

https://www.nature.com/articles/461472a.pdf

https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/83113/fd2012-pp00000720-pdf001.pdf?sequence=1

Dela den här sidan